: Har du sett min olyckssyster Fragar jag min olycksbror Vi forenas i var vanmakt, jag min syster och min bror Sag du henne springa, sag du at vart hall
: Den flickan ar en frammande fagel Som fallen fran skyarna, fodd pa en annan planet Den flickan ar en frammande fagel Hon bar en sorg i sitt leende
: Hos dig ar allt begarligt Det mjuka mjukt Det harda hart Det latta latt Det svara svart Men allt lika begarligt Du ar varm Jag ar tomd Pa motstandskraft
: Hon ar inte nat man far, hon ar nan man ska fortjana Du holl henne aldrig hogt, du lag aldrig nere pa knana Hon ar inte nat man har, inget att forfoga
: Ga genom morker och svarta, ga genom det som ar svart Da askan gick tog jag vara pa vattnet, nu vattnar jag det som ar vart Jorden ar svart men jag
: Jag trodde mig vara beskyddad Da gitarren lag i mitt kna Jag spelade tyst for mig sjalv Och tillat mig vara distra Jag trodde mig vara beskyddad Med
: Oppna upp ditt fonster sla upp din dorr slapp in ljuset och min alskling lat allting bli som forr lat honom veta an finns en vag tillbaks lat honom
: Jag ville vara den som far dina ogon att lysa Jag ville vara den som far dina kinder att blossa Jag ville vara den som far dina hander att darra Jag
: Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga bla ar jag bortom tankarna och orden dar finns inget jag maste forsta utom att kroppen ar tung mot var
: Du ar en saga for god for att vara sann det ar en saga i sig att vi funnit varann vi kunde lika garna aldrig nansin motts eller var vart mote redan
: Jag sag en man vada ned i vattnet Jag fragade vart han skulle ga Han sa: -Jag gar dit benen bar mig Det ska inte va svarare an sa Han talade om himmelen
: Den har varlden har gjort henne immun mot sa mycket Men det basta vaccinet var du Du om nagon fick henne, att bevisa att varldens underverk ar langt
: Forlat mig min svaghet Forlat mig mitt begar Sa svag for din skonhet och allt det du ar Men vem rar pa ett hjarta vem rar pa det blod som rusar i
: Sa har den drabbat mig igen Den stora ensamheten Utan nagon synlig forankring l verkligheten Allt synes vara, som det borde Jag ser inget fel vi gjorde
: Du du och dina drangar ni rev och ni slet ni rev och slet mina strangar som om jag skulle tolerera att du skulle dirigera men det blir inget av med
: En dag sag hon sanningen i vitogat da vande hon om och sprang hem en enda gang motte hon sanningen och aldrig vill hon se honom igen for inte sanningen
: Satt dig har - jag ar din I var sfar kan varlden aldrig tranga in Lagg dig ner som sa manga ganger forr Stang fonstret mot gatan - oppna din inre dorr
: Dagen ar har stig upp ur sang Gnugga natten ur blick Jag vet att du hellre vill ligga kvar och det onskar jag ocksa vi fick Dagen ar lang men dagen
