Pa bergets topp i uvgestalt sta Omma. En ruvare i mystick form av visheten i dess varld. Vid berfets fot i skepnad gra sta Omma. En vaktare i skuggorna
En fager ung mo bar pa alskogens skam ty !aat syndernas frukter man aldrig gladjas kan. En host kvall sa ra efter lonndom och mord hon ett barnlik begravde
O tysta ensamhet, Var skall jag nojen finna? Bland sorg som ingen vet, Skall mina dar forsvinna. En borda tung som sten Mig moter vart jag gar. Bland
Du gar omkring som en dreglande zombie Rent av forhaxad, bedrovligt att se Det fanns en tid, da du verkade forstandig Stand-ig ar allt som finns kvar
